Förklädet: återkomsten

Bokrean är igång och även om jag vid 20.00 funderade på om jag kunde gå och lägga mig med gott samvete ska jag inte klaga. Det är kul att som i en oas möta halva kommunens befolkning i en och samma butik. Min kära arbetskamrat arbetade 12 timmar idag och jag tycker därmed inte att jag någon som helst möjlighet att klaga när mina arbetstimmar begränsades till tre.

Dock var det dessförinnan två timmar nämndmöte. Therese försökte för övrigt vinna vuxenpoäng på sitt idag tagna körkort, hon framstod som ofödd i jämförelse med mig som mötesbesökande. (Se gärna detta stycke som ett grattis, Therese, jag är glad för din skull, faktiskt. Hur mycket 90:a du än må vara. Typ.)

Det sades vara fri placering på ovan nämnda möte. Trots det lyckades jag hamna på den sida där vänstern placerat sig traditionellt och lagom obekvämt var jag utan att veta ordet av nedslagen mellan en miljöpartist och en socialdemokrat. Av okänd anledning fick jag då en känsla av klaustrofobi. Men jag fick fika och lugnade mig. Te och bulle. Skattebetalarnas finanisering gav mig dock fortsatt ångest.

Skolan varade i fyra timmar varav första lektionen innebar en sen och allt annat än torr entré av mig. Skorna torkade sex timmar senare. LO besökte samhällskunskapen och försvårade mitt arbete i att komma i tid till mötet. (Ja, LO försvårar arbete. Det håller jag fast vid hur trevlig LO-tanten än framstod som.)

Men bokrean gjorde mig glad och jag kände mig oerhört service minded idag. Jag sprang med ett glatt humör upp och ned i trappor med kg av böcker, blev glad över att få hjälpa människor hitta i butiken och lyckades med småsociala skämt.

Ett av de mer lyckade skämten nådde dock inte fram till kunden. Scenariot såg ut som följande:
I egenskap av butiksbiträde blev jag ledig men hade ingen kö vid min del av kassan, jag får ögonkontakt med en kvinna och vinkar henne till mig. Hon ler och verkar känna tacksamhet över att slippa köa mer. Jag säger "Plötsligt händer det". Hon idiotförklarar mig med blicken. Hur kan man ha gått miste om den mycket väsentliga TV-kunskapen i och med Trissreklamen? Plötsligt händer det. Jag var nöjd i varje fall. Och fortsatt service minded.

Plötsligt händer det. Jag insåg just att jag lyssnar på Astrid Lindgren-visor. Och nynnar med. Och finner det behagligt. Kanske har mina vuxenpoäng kommit ned till en mer accepterad nivå.